Gärdala skola - Föreochefter

Ja, aktiviteten här inne har inte varit den bästa. MEN vi ska bli bättre, vi lovar.

Mycket har som ni säkert redan vet handlat enbart om städning och kunna få ordning så att den ens går att bo här utan att tro att man ska bli magsjuk så fort man lagar mat eller nåt liknande. Och mycket handlar fortfarande om städning, det tar tid att få bort skit som suttit upp mot 20års tid, om inte mer.

Nu kommer jag ihåg exakt vad som skrevs i förra inlägget, men det som hänt sen sist är ju att en städfirma skulle komma och städa ur här hemma, eftersom flyttstädningen inte var gjord. Jodå, dom kom. Piffade lite, och åkte säkert lika fort igen. När vi kom hem och såg resultatet blev vi lite överraskade av att se att kuddarna i soffan låg fint staplade i färgordning och att sonens leksaker, var sorterade bit.för.bit....

Här kommer några bilder från deras första besök.

Råttskit i skåpet, fortfarande. Inte bara i ett, utan i alla. Vi pratade såklart med mäklaren och berättade läget, och han fick be dom komma en gång till. Underbart tänkte vi, nu äntligen kan vi få ställa in alla våra saker i skåpen, eller våga gå emot en vägg utan att få svarta märken. Såhär är resultatet efter ANDRA städningen.

Mamma och min syster kom en dag och ville hjälpa till med den värsta städningen, som att skura väggar, lister och tak. Såhär ser väggen ut efter (utan att överdriva) 2timmars skrubb.

2 timmar och ungefär 2 meter på väggen. Svårt att få en rättvis bild, men man ser iaf vart man inte städat och vart man städat.

Eller bara den här kakelugnen som vi fick se hur vit den var. Ska inte tala om hur ofta vi fick byta skurvatten den dagen ;) efter va 5 timmar fick vi ge oss. Svetten rann och irritationen var högre än någonsin.

Och bara som en sån dag som idag. Då vi kände att vi ville se ut ur fönstren i köket. Här kommer lite förebilder.

Efter 3 vändor med skurmedel, svampar och diverse hjälpmedel skulle vi bara ta det sista med ett papper. Här är alltså ett papper efter 3-4 tvättningar.

Svårt att kanske förstå på en bild hur det egentligen sett ut. Men det är just denna jäkla städning som fått oss att inte orka eller kunna ta tag i något annat, som kanske egentligen är mer prio. Vissa kvällar har jag bara satt mig ner och gråtit för jag känner hatet över huset, smutsen och lukten. Då man inte orkar kliva över kartonger eller leta ihjäl sig efter saker.

Det kommer bli bra, det vet vi, någon gång. Det tar tid, och vi vet att det krävs väldigt många fler tårar och ännu mer svett för att det ska gå vägen. Vi kämpar varje dag. Och snart hoppas vi att vi istället kan lägga ut lite bilder på rivning och renoveringar istället. Håll ut!

Många kramar.