Klockan nio får jag första budet via sms. "Budgivare 1, har lagt bud 695.000:-"
Patrick ringer mig direkt.. "Nu är budgivningen igång" jag vet, säger jag. Jag får också alla sms.
Vi lägger budet 700.000:- och vi blir budgivare nummer 2..
Sen börjar alltihop. Budgivare 3, budgivare 4, budgivare 5.. Herregud hur ska detta sluta..
Patrick och jag kom överens om att ligga lite i bakgrunden och se vart budgivningen tog vägen. Det gick ju inte alls ska jag tala om. Man ville liksom vara med och "slåss" för det och vi la ett eget bud mellan alla budgivare. Även att vi på nåt sätt kände att det här är kört..
Budgivningen höll på hela dagen och stängde för dagen klockan 17. 16:59 slänger vi inte sista budet på 1.850.000:-.. Kändes bra att leda, trots att man visste att det skulle fortsätta morgonen därpå.
Mycket riktigt. Klockan 9 börjar budgivningen igen. Budgivare 1, 3 och 5 har avböjt att fortsätta och nu är det bara vi och budgivare 4 kvar..
Sms på sms kom in och vi närmade oss vårt sista bud, och kände att helvete, det är så nära att vi får vårt drömhus nu. Man kan ju inte snubbla på målsnöret nu. Strax innan klockan 15 får vi ett till sms. Jag som döpt konversationen till "Gärdala ❤️" ser det där hjärtat på långt håll och tänker. Faan, kan dom bara sluta buda nu!
Sneglar försiktigt och läser i farten "avböjt...." Nånting. Vänta nu? Vann vi? Hann inte ens tänka innan jag hade Patrick i telefon.
"Vann vi? Frågar jag och bara skakar.
"Vaaaa"? Patrick hade dålig täckning på sin andra telefon, där han får alla sms och hade inte då sett nåt. Men precis då fick han sms:et och mäklaren ringer.
"Mäklarn ringer, jag ringer dig sen säger han. "Nej, det här vill inte jag missa, jag vill höra. "
Patrick står då med en telefon vid varje öra och jag hör vad mäklaren säger.
"Man får gratulera så mycket"
Jag springer upp i soffan och ut i köket och bara hoppar. Hugo är kvar i soffan och tittar på mig och gapar.
Mamma är bara glad, säger jag.
Hugo gör nåt slags glädjetjut med armarna i luften och fortsätter titta på stadens hjältar.
Ooooj, så glad jag var. Och vilken huvudvärk, men mest lycka! Vårt drömhus!
0 kommentar(er)
